Historien

Sjutton kvinnor och fotografen själv, Nils Jönsson, på Malmö Yllefabrik. Bild ur Malmö stads historia, del 5.
Malmö Yllefabrik. Foto Nils Jönsson. Ur Malmö museers samlingar.
MAB & MYA. Tillverkning av yllebyxor. Ur Malmö museers fotosamlingar.
Spirella Foto Carl Wilhelm Roikjer. Malmö Museer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många vet nog att Borås traditionellt sett varit navet inom den svenska textilindustrin, men inte lika många känner till att även Malmö länge var ett kraftfullt textilt centra i Sverige. Under sin storhetstid, hade textilindustrin i Malmö ca sextusen anställda, varav drygt hälften kvinnor. Under 70-talet dog hela industrin när produktionen flyttades till låglöneländerna och det inte längre var ekonomiskt hållbart att producera i Sverige. Men i drygt hundra år präglades Malmös industri av textilierna och kvinnorna som arbetade med dem. Det är ju så klart inte det många först tänker på när man talar om Malmö som industristad. Männens historia går som ofta före och Kockums verkar vara enda bidraget till Malmös historiska industrier …

Vill ni läsa mer om den malmöitiska historien och den industri som var beroende av kvinnokraft, har vi gjort en sammanställning baserad på historik ur Malmö stads kulturarkiv, som ni kan läsa här.

Att vi har textil historia insydd i generna kan ingen tvivla på! Jag, Mia, är tvättäkta malmöit och även fjärde generationens sömmerska. Mormor och alla hennes fem systrar var anställda som sömmerskor på Malmö Korsettfabrik/Spirella. Mormors mor var även hon sömmerska och tvättade kläder åt de fina familjerna på Fridhem i Malmö. Senare följde även min mamma i samma spår. Hon var oerhört chic i sin ungdom och kopierade friskt mönster ur modetidningar och sydde själv sen modellerna. Det finns en del kvar, bland annat en klänning med handsydda, passpoalerade knapphål! Viola Gråsten-tyg med lila blomknoppar på. Eller om det är små ballonger?! Under hela min uppväxt kom jag att bära hemmasytt, av både mamma och mormor. Kanske inte alltid så poppis under tonåren, men då började jag i gengäld själv att sy vad jag ville ha istället. Sydde och sydde fel! och började om igen. Ingen som såg mig i mina haremsbyxor i silvrig isolerduk lär väl någonsin glömma chocken …

Ett av Stinas allra första minnen är en annons för “kalasbyxor”! Så kallades strumpbyxorna när de först dök upp på marknaden. Och gjorde nog så ett bra tag framöver för även jag har kallat strumpbyxor för kalasbyxor … Hon hittade faktiskt den exakta annonsen och vi konstaterade att minnesbilden måste varit från ca 1963. Det året då jag föddes, eftersom Stina faktiskt har burit föregångarna, nämligen riktiga strumpor med strumpeband, vilket jag aldrig gjort. Men precis som jag, började Stina sy på grund av sin morsa: “-Tjaaa, det var nog för att mamma sydde så mycket. Så att jag bara fattade att man faktiskt kunde det. Jag KRÄVDE att hon visade mig. Var dessutom mager som en speta och älskade tajta kläder, men st 32 var för stort. Eller inte tillräckligt tajt. Så jag började nog med att sy in köpta kläder. Sen sydde jag nya också. Efter färdiga mönster som jag ändrade. Det mesta gick åt skogen!”

Trial and error, mina vänner, trial and error …

Stinas kalasbyx-annons! Bild: ursprung okänt

Nu vill Stina, jag, och en hel massa andra ur våra nätverk, återuppväcka Skåne som textilt centra. Vi vill kunna göra som förr, om man behövde få producerat något som inte fanns och inte heller gick att producera, ja då helt sonika åkte man upp till Småland, till en mekanisk fabrik och bad dem tillverka en maskin som kunde producera det man vill ha producerat!

Vi vill re-claima hantverksstoltheten och se till att produktionsyrken får en hög status! Vi vet att kompetensen finns, hantverkare och tekniker, och även viljan finns. Kom igen Skåne! Vi vet att ni kaaaaaan!